Är beredd att offra mig, att göra om samma visa igen. Att vända mitt liv ut och in för en vilt främmande bara för att få fram fakta. Har så mycket erfarenhet av detta att det skulle kunna läggas till i mitt CV. Doktorer och vårdcentraler. Som jag sprungit där, fick t.o.m frikort ett tag. Min mage och jag är allt som oftast inte kompisar. Spelar ingen roll om jag äter eller inte, vad jag äter eller inte äter. INGENTING funkar, laktosiollerans vet jag redan att jag lider av, men vad mer? Jag kan ju inte vara allergisk mot allt?

Så nu vet ni det.

Något jag mindre gillar eller irriterar mig väldigt på är egoistiska människor. Jag vet de som trots alla gånger man bjudit till hejdundrande fester aldrig, aldrig bjuder tillbaka. Är det en bortförklaring att man fortfarande bor hemma eller i för liten lägenhet med klagande grannar? Njaa...

Ni vet de som slänger sig in i bilen för att ta sista platsen, även om inte resten kommer med. Varför? Ni vet de som alltid åker snålskjuts. Mitt i natten, spelar ingen roll när eller var hämtar man de, oftast berusade människor i diverse städer mil hemifrån. Okej, jag kanske verkar snål. Men jag bjuder gärna de i min närhet som jag vet jag får någonting tillbaks av. MEN varför går man på samma nitlott varenda gång och skjutsar just de som är arbetslösa, för fulla eller de som bara inte bryr sig helt enkelt? Får man någonsin en skjuts tillbaka? Sällan!

Ni vet...det värsta är nästan de som aldrig har råd med att äta ute någon gång, hitta på något kul som en roadtrip, aldrig har råd med skjutsen hem och så vidare och så vidare. MEN hur har de då råd med ett ciggpaket varannan dag, alkohol för 2-3 dagar i veckan, inträdet på krogen och flertalet drinkar på klubben? Det undrar jag! Det stör mig något enormt. För jag, och jag vet fler, som känner sig så utnyttjade när man då bjudit stackaren på det där restaurangbesöket eller den där skjutsen och sedan dagen efter sticker ut på krogen.

Jag blir lite ledsen på folk som beter sig såhär. Och det är många där ute!Jag lovar att man mår mycket bättre av att ge lite ibland och inte bara att ta. Så folket, tänk efter innan och bete er likadant mot era vänner som ni själva vill bli behandlade :)

Vill tillägna ett inlägg till fyra av mina absoluta favoritkillar. Vi har de senaste två helgerna flytt byn här hemma och testat nya städer och deras krogliv. Fler städer kommer det bli, hoppas jag. Men först ut var Norröping och klubben Puls! Riktigt toppenställe, fräsch miljö, flera dansgolv & barer. Andra stad ut var Linköping, studenternas stad som verkligen innehöll mycket folk! Dock tror jag med besvikelse vi vlade fel krog. Sliver & Harrys, vilken hade superlitet dansgolv, otrevliga bartenders och dyrt, ja, jag tycker det är dyrt med 380 kr för tre shots.

Jag är så otroligt dålig på att slänga in alla bilder i datorn, så istället ligger de och skräpar på kameran. Men från förrförra helgen har jag en bild som jag bjuder på :)

Aldrig någonsin har en falukorv, färdiga köttbullar eller pulvermos landat hemma i mitt kök. Äter aldrig, aldrig helfabrikat och undviker så långt det går halvfabrikat. Kan sträcka mig till en dippsås ibland, om man kan kalla det för något av ovanstående?

Här lagar jag all mat av rena råvaror, prioriterar faktiskt maten framför kläder och dyl. Det kan bli lite jobbigt ibland då min sambo i princip är uppvuxen på färdiga fiskpinnar, pulvermos, korv, pommes och pulversåser. Så, ja, det är oftast  (läs alltid) jag som lagar maten här hemma. Jag har kanske min laktosintollerans att skylla på eller min mamma som födde upp oss på "bra" mat. Jag visste knappt vad en chipspåse var förrän jag fyllde tvåsiffrigt och kebab smakade jag först i sena tonåren. Sen att jag bara älskar choklad, en del godis och efterrätter är en annan femma, det får bara slinka ner ibland när suget är som störst.

Det behöver inte bli superdyrt bara för att man köper bra mat istället för 10-kronorskorven på ICA. Jag vet att man står sig längre på riktig mat som kostar det dubbla än den där korven proppad med alla möjliga tillsatser för att det ska gå åt så lite kött som möjligt.

Ja, precis! Då var det månaden mars tur att ta över, nu har februari gjort sitt. Det klingar nog vår i mångas öron när de lämnar februari bakom sig och får räkna dagarna in i mars. Inte för att vädret har blivit mer vårlikt, inga vårteckan syns eller att plusgraderna har börjat träda fram. Nej, det enda tecknet på att våren är på g är morgonljuset. Bara för någon dag sedan tyckte jag det var alldeles för mörkt ute strax innan 6 på morgonen då jag steg upp. Numer kan jag se var jag sätter fötterna här ute på landet vid den tidpunkten på morgonen, känns riktigt skönt!

Även om dessa mörka tider är rätt mysiga på alla sina sätt. Tänk en solig, kall och gnistrande vinterdag i Januari, utomhus med bitande kyla i kinderna. Tänk alla vinterlekar/sporter. Tänk att sedan få stiga in i ett värmande hus med en kopp varm dryck. Tänk hoppa ner i soffan under en filt med tända ljus...ja, listan kan göras ganska lång iallafall. Men, hur skönt är det inte med dessa skiftningar bland årstiderna? Jag är nästan säker på att merparten av Sveriges befolkning är glada över att kunna känna denna glädje då våren träder fram. Jag menar efter sol kommer regn och vice versa, vi behöver höst, vinter, vår och sommar.

Så, som sagt ska det bli så himla skönt att få känna solen värma, snön smälta och få några minuter längre dagar för var dag som går (och slippa höra allas gnäll över den kalla vintern)